Hiphoppens historia

Musikgenren hiphop uppkom under 1970-talet och har sedan dess fungerat som dels musik, dels som ett verktyg för samhällskritik. Det här är hiphopens historia.

Det börjar i New York, i Södra Bronx, i USA. Ungdomar med afroamerikansk bakgrund anordnade så kallade kvartersfester som var fester som skedde på gatan i olika kvarter och som anordnades olagligt. Ofta kopplade man upp strömmen från gatulamporna. Under dessa fester spelades musik som influerades av afrikanska trummor, jazz och funk. Det var här som effekten sampling började användas. Sampling innebär att en musikslinga från en låt spelas om och om igen (looping) så att det skapas en ny låt. I anslutning till detta började man att tala rytmiskt till musiken. En av de mest inflytelserika i början var DJ Afrika Bambaataa, och han var en av de första som började just rappa till musiken. Resultatet var att hiphop, sampling och looping tillsammans med rytmiskt tal skapade en ny typ av musik. Musiken som användes att sampla ifrån var ofta funk, jazz och soul. I dag använder många artister dock en teknik där låten byggs upp från individuella trumsamples.

Under 1980-talet blev hiphopen allt mer populär. Gruppen Run DMC gjorde hiphopen mer känd då de samplade bland annat rockmusik, vilket länge därefter kom att prägla musikgenrens utveckling.

Redan från början användes hiphopen som ett redskap för att belysa sociala orättvisor i samhället. På så vis växte hiphopen inte bara som en musikgenre utan även som en folkrörelse. En grupp som var speciellt politisk inriktad var gruppen Public Enemy som gjorde musik under 1980-talet.

Under 1990-talet utvecklades den så kallade gangster-rappen, som var opolitisk men samtidigt väldigt samhällskritisk. En av de mest kända var Tupac, som mördades 1996, som sjöng framförallt om hur det var att växa upp i det han kallade gettot, om våld och rasism men även andra samhällsproblem. Gangster-rappen sammankopplades även med att musikerna bär så kallade bling bling, vilket var stora tunga guldsmycken, och klädde sig i oversize tröjor och byxor. Stilen är så distinkt att man ibland kan se den som maskeradkläder till fester med utklädningsteman eller dylikt. Men den så kallade gangster-rappen har även fått tillstå mycket kritik eftersom många anser att den förespråkade droger, alkohol och objektifiering av kvinnor.

I dag utmärks kulturen som är ansluten till hiphop av fyra olika beståndsdelar: rap, dj, graffiti och breakdance. I Sverige finns det flera stora hiphop artister, som till exempel Petter, Lilla Namo, Pira Pira och Timbuktu. De rappar alla på svenska men har alla samtidigt olika stilar och nyanser i sitt musikproducerande. Vad som även har blivit populärt globalt sett är det så kallade Freestyle rap, som innebär att artisten improviserar fram rap utan hjälp av instrumentala ljud.